Egentligen klarar man sig väl inte utan någon vän. 

Men Fanny Sahlqvist, hon är kanske den vännen som egentligen vet minst om mitt liv hur det är just nu, vad jag gör på fritiden och hur jag mår för tillfället.  Vilket inte är så konstigt när hon bor 90 mil ifrån mig. Men hon finns alltid där ändå och kommer alltid stå högst upp på listan som min bästa & närmsta vän.

Vi träffas 1-2 gånger per år men håller ihop den vänskap vi haft sen 2 års ålder lika bra ändå.  

De vänner jag hann skaffa mig när jag bodde i Skövde har jag nästan helt tappat kontakten med. 

Den enda RIKTIGA vännen jag har kvar är just Fanny. Det är så underbart när man äntligen får träffas och hela stunden går åt att prata om de månader den andra missat. Alla de år vi bodde grannar kommer jag aldrig i mitt liv glömma. De gånger vi lekte Milla & Nilla i hennes träd och ändrade namn för att ingen av oss ville vara kille, då vi spelade The Sims i timmar även om solen lyste och det var 20+, då vi lekte spioner och misstänkte hela Falkvägen. Vänskap kan växa bort med tiden, och jag är förvånad att jag förlorat vissa vänner i Umeå pågrund av att man växt ifrån varandra, men jag har aldrig växt ifrån henne. 

Hon är helt outstanding, världens bästa och helt otroligt fin, snygg och vacker.